| Brategårdens historia börjar någon gång för mer än 750 år sedan. Redan i början eller mitten av 1200-talet uppfördes här troligen den första
anordningen för att utvinna järn ur malm som brutits framförallt i området runt Norberg sedan 1100-talet. Några mindre fyndigheter har funnits på närmare håll. Större delen har man genom åren transporterat
till Bråfors från Norberg. I början fanns två bergsmän som drev hyttan men efter några år tillkom det ytterligare en. Av någon anledning
backade en av delägarna senare ur och man var återigen två stycken. Efter ytterligare en tid hade det tillkommit två nya delägare och nu var man fyra stycken, en från varje gård i byn. Under 1500-talet var det stor brist på skog. Av skogen gjordes träkol som användes i hyttan för att producera järnet. För att spara så mycket skog som möjligt lade man ner många
små hyttor i byarna runt Bråfors och hyrde i stället in sig i Bråfors hytta. Detta gjorde att det som mest, var 13 olika byar inklusive Bråfors, som efter ett noggrant uppgjort schema brukade hyttan. På så vis sparades
stora mängder träkol som annars hade gått åt till uppvärmning av alla dom andra anläggningarna. För att värma upp en anläggning till arbetstemperatur eldade man med enbart träkol i 14 dygn i sträck.
Tar man detta och multiplicerar med 12, blir det ganska stora volymer träkol man sparade in och producerade av i stället. Vid mitten av 1800-talet när bergsmannaprivilegierna
upphörde att gälla, blev bergsmännen tvugna att rationalisera driften för att kunna vara med och konkurera. Man övergick då till att bruka hyttan gemensamt efter ett noga uppgjort andelssystem. Under senare delen av 1800-talet gjorde man stora investeringar för att förbättra anläggningen och öka produktionen för att få ner produktionskostnaderna. Man byggde till hyttan på
höjden för att öka kapaciteten. Ett uppfordringsverk byggdes för att få upp allt material till toppen av anläggningen. Dessutom byggdes en ny damm i sjön för att få ett större vattenmagasin. En konstkanal
grävdes för att få större fallhöjd på vattnet, vilket gav betydligt mera kraft från vattehjulet som drev en mängd olika saker. Bergsmännen
drev hyttan i egen regi fram till år 1888. Man hade då fått nog av den dåliga lönsamheten och hyttan arrenderades ut till Fagersta Bruk som tog över driften. Anläggningen utrustades då med två stora elmotorer
som drevs med ström från kraftverket i Semla. På så vis kunde hyttan utnyttjas under hela året och pressa kostnaderna. Resultatet av denna effektivisering var att anläggningen på några år blev helt sönderbränd.
Sista blåsningen gjordes år 1902. Hyttan låg sedan öde fram till 1907 då den revs. Därmed tog en epok slut för hyttan i Bråfors som
varit i drift i ca: 650 år. |